Milashkas logo

Virussjukdomar hos katter

Rutinmässigt ska våra katter vaccineras mot kattpest och kattsnuva. Vaccinering görs oftast med levande försvagat virus. Det finns även vaccin med avdödat virus, men det ger inte samma immunologiska svar.

Vaccinering brukar man göra vid åldern 8-9 veckor och 12 veckor (det bör gå 27 dagar emellan doserna) samt en boosterdos vid 1 år. Därefter varje år tills katten är 3 år.

Är katten ute eller om man besöker utställningar eller bedriver avel, så ska man vaccinera katterna varje år livet ut.

  • Kattpest vaccinering bör ske minst vart 3:e år.
  • Kattsnuva vaccinering bör ske minst varje år.

I problembesättningar

  • kan kattungarna vaccineras vid 6 veckor, 9 veckor, 12 veckor veckor samt vid 1 år
  • eller vid 6 veckor, 8 veckor, 12 veckor samt vid ett år (tar 6v vaccineringen så tar inte 8v vaccineringen, tar inte 6v vaccineringen så kommer 8v veccineringen att ta.
  • kan kattungarna vaccineras vid 9 veckor, 12 veckor, 16 veckor veckor samt vid 1 år
VIRUS FÖRKORTNING SYMTOM SMITTSAMHET SKYDD
Felint parvovirus (Kattpest) FPV, FPVL Hög feber, slöhet, aptitlöshet, kräkningar och diarré. Allvarlig infektion i tarmarna. Smittar i miljön. Via avföring men även från saliv och urin. Direktkontakt mellan katter. Vacc.
Felint Herpes1-virus FHV, FRV Förkylning, feber, nysningar, sår mun/gomtak, ögonskador, vattnigt sekret ögon, variga ögon, smärta ögon/kniper Ej så smittsamt. Via nysningar, hosta, tårvätska, rinnande nosar saliv. Vacc.
Felint Calicivirus FCV Förkylning, sår mun/tunga/nos, gingivit, hälta

Via kroppsutsöndringar och smittade redskap.

Vacc.
Felint Coronavirus FCoV Kräkningar, diarré några dagar, Smittar via avföringen. -
Felin Infektiös Peritonit FIP VÅT FIP; Svullen buk, andningssvårigheter, feber, nedsatt allmäntillstånd.
TORR FIP; Avmagring, feber till och från, CNS symtom, ögoninflammationer.
Om dåligt immunförsvar, muterar virus och utvecklar FIP. -
Felint Leukemivirus (Leukos) FeLV Avmagring,  anemi, vanligaste orsak tumörer, sekundära infektioner, feber, diarré, gingivitis, dålig päls, stora lymfkörtlar, död Smittar i hemmet delade matskålar/ toalettlådor/ grooming, via munnen, livmodern eller efter födsel Vacc.
Felint Immunosuppressivt virus (AIDS) FIV Svullna lymfknutor, avmagring, infektioner, tandkött- munhåleproblem Smittar bara i slagsmål  
Felint Bornavirus (Vingelsjuka) FBV Neurologisk sjukdom. Smittas av t ex smågnagare eller fåglar främst i mälardalen.  
         

Kattsnuva

Kattsnuva är mycket vanligt. Kattsnuva är inte dödligt för vuxna friska katter. Kattungar drabbas mycket värre, ibland med dödlig utgång. Kattsnuva är ett samlingsnamn för flera olika virussjukdomar som alla ger ganska lika symtom, nysningar och rinnande ögon och nos. Katten kan även få feber, blåsor/sår i munnen eller bli ”täppt” i nosen. Övre luftvägsinfektioner beror till 90% av herpesvirus eller calicivirus. Virusinfektioner går inte att behandla men om katten får en sekundär bakteriell infektion så måste den behandlas.

Katter ska vaccineras förebyggande mot kattsnuva, men vaccinet ger inte alltid 100% skydd. Vaccinerade katter kan bli smittade/smittbärare. En katt med symptom kan enkelt testas för att diagnostisera vilken typ av kattsnuva, genom ett PCR-test.

Näst vanliga infektion(efter herpes och calici) är Chlamydophila felis (tidigare känd som Chlamydia psittaci) och Bordetella bronchiseptica, båda är känsliga för bredspektrum antibiotika tetracycline(doxycycline).

Kattsnuvekomplexet (Kattinfluensa/ kattsnuva)

Det är två mycket smittsamma sjukdomar som båda har en kort inkubationstid (2- 6 dagar) samt liknade symptom.
Kattsnuva orsakas av två virus; herpes och calicivirus. Ibland har de även besvär av klamydia, en bakterie, som är svår att medicinera bort.
Herpes 1 virus (FHV-1, FRV)
Calicivirus
(Chlamydia)

Herpes 1 virus

Felint herpesvirus typ 1, även kallad Felint rhinotrakeitvirus, FRV, är idag den vanligaste ögonsjukdomen hos katt.Herpesvirus är den vanligaste orsaken till kattsnuva och ligger bakom 80 procent av fallen.

Av katter med herpessnuva blir 80 procent latenta smittbärare. Av dessa smittbärare kommer nära hälften att ha kroniska ögonsymtom till och från under resten av livet. Herpesinfektion börjar ofta me kraftiga nysningar, vattnig snuva, salivering, matvägran och feber. Därefter börjar ett eller båda ögonen rinna och katten kisar. Katten får hög feber, snuvan blir tjock och varig och ögonen blir kraftigt inflammerade, ibland sår på hornhinnan. Katten kan bli sårig på tungan/svalget samt kring nos och ögon. Katten blir allvarligt sjuk i 2-4 veckor.

Inkubationstiden är vanligen 2-6 dagar, men kan vara längre. Katter som tillfrisknat blir symtomfria kroniska bärare av herpesvirus resten av livet. Viruset ligger latent i nervvävnaden.Troligen kan herpesvirus också ligga vilande i hornhinnan utan att ge symtom. Virus kan reaktiveras av stress, tex vid parning, förlossning, digivning, flytt, utställning och kortisonbehandling. Kattungar, som smittas av sin virusbärande mamma i samband med förlossningen, insjuknar inom 2 - 17 dagar. Kattungar är mest känsliga för nyinfektion, speciellt vid 8-12 veckors ålder, när skyddet från modersmjölken avtar. Sjukligheten är hög men dödligheten låg. Ofta aborteras fostren om modern är infekterad, föds kattungarna så får de oftast infektionen av modern.

De flesta katter tillfrisknar på 10-14 dagar utan behandling. Kattungar får vanligen symtom från övre luftvägar och ögon. De får feber, drabbas av aptitlöshet, hostar, får ögoninflammation och rinnande näsa och ögon. Bindhinnan blir röd och svullen, det rinner klart till varigt sekret ur det och katten kniper med ögat. En del kattungar utvecklar hornhinnesår. Tårkanalerna kan också täppas till, och ge kroniskt rinnande ögon. Hur allvarliga symtomen blir beror både på hur känslig kattungen är, och hur mycket virus som infekterat den. I enstaka fall kan virus ge upphov till lunginflammation eller få virusspridning i blodet vilket kan leda till döden.

Från katter med kliniska (ögon-) symtom kan herpesvirus påvisas genom odling från ögonsvabbprov. Äldre katter drabbas sällan av nyinfektioner, utan det är oftare en latent infektion som reaktiveras. Unga honor utsöndrar mer virus än en äldre hona.

Herpesvirus har en begränsad förmåga att föröka sig vid 37°C. Vid kull håll minst 26°C, då herpes ej tål värme. Viruset är kortlivat i miljön, överlever mindre än ett dygn, och inaktiveras av de flesta vanliga rengöringsmedel. Vaccinet har medelgod effekt. Vaccination kan lindra symtomen men skyddar inte mot smitta. En del veterinärer rekommenderar vaccination mot kattsnuva var 10:e månad, då vaccinets verkan troligen upphör efter 10-12 månader.

Calicivirus

Ger mildare symtom än herpes i övre luftvägarna som feber, lindrig snuva, sår på tungan, läppar, nos och ögoninflammation. Kan ge blåsor på tungan och hårda gommen som spricker och gör ont vilket kan göra att katten inte har lust att äta. Andra symtom kan vara övergående hälta och att katterna dreglar mer än normalt.

Calicivirus kan även orsaka lunginflammation hos kattungar. Även calicivirus kan ge kroniska skador på nässlemhinnan och förorsaka ögonskador. Symtomen är ofta relativt lindriga och går över inom 1-2 veckor. Katter som insjuknat gör sig av med viruset på 70 - 80 dagar, men vissa blir kroniska bärare resten av livet. Smittvägarna är desamma som för herpes, via kroppsutsöndringar och smittade redskap. Calicivirus är lite härdigare än herpesvirus och kan överleva i miljön i uppemot en vecka, kanske längre om det är fuktigt. Den vanligaste smittvägen är dock direktkontakt även för calicivirus.

Typiskt för en del calicivirus är att de orsakar feber och hälta hos kattungar. Hältan kan variera mellan olika ben och går som regel över på ett par dygn. Långvarig infektion med calicivirus har kopplats ihop med munhåleinflammation.

Över hälften av infekterade katter eliminerar viruset efter 2-3 månader, de flesta har eliminerat viruset efter 18 månader.

Klamydia

Bakteriell infektion orsakad av Chlamydophila felis (Cp. felis) som hos katten ger en luftvägsinfektion som liknande kattinfluensa. Kraftig svullnad i vävnaderna runt ögat och rikligt med geléaktigt/varigt ögonsekret samt svullen och röd ögonslemhinna ses i det akuta stadiet. Katten kniper med det drabbade ögat. Akut så rinner det klar vätska från ögat, vätskan blir senare varblandad. I regel drabbas bara ett öga men det andra brukar drabbas så småningom. Lindrigt rinnande nos, nysningar, feber och hosta kan uppträda, men de flesta mår relativt bra och fortsätter att äta.

Klamydiainfektion orsakar inflammation i ögats bindhinna (sk konjunktivit) och inflammationen startar ofta i det ena ögat för att senare drabba båda ögonen. Katten har ont och kniper ihop ögat/ögonen. Bindhinnan kan bli så svullen att den buktar ut från ögonlocken. Ögonsymtomen går oftast tillbaka inom en månad. Sjukdomen är mycket smittsam. Inkubationstiden är 5-13 dagar. Klamydiainfektion förekommer ofta tillsammans med kattsnuva.

Kattungar drabbas värre än vuxna. De drabbas vanligen under de två första levnadsveckorna (innan de har öppnat ögonen) eller efter avvänjning, vid 6-12 veckors ålder. Klamydia har också påvisats i mag-tarmkanalen och i könsorganen. Det är tänkbart att kattungar kan smittas under förlossningen, om modern bär på klamydia i vagina. Det är inte klarlagt om klamydia hos katt kan ge upphov till reproduktionsstörningar.

Klamydia smittar framför allt via direktkontakt med ögonsekret, men eventuellt också via vagina (vid förlossning) och ändtarm, i undantagsfall kan den smitta luftburet, eller via föremål. Symtomen avklingar efter 2 - 3 veckor. Ofta har katter kvarstående symtom som visar sig genom litet "kladd" i ögonen.

Klamydia lever inuti celler på samma sätt som virus. Bakterier kan överleva i miljön i t.ex. ögonsekret i rumstemperatur i några dagar. Antibiotikabehandling av hela kattgruppen är ofta nödvändigt för att begränsa utbrottet. Tetracyklin är förstahandsval av antibiotika. Behandlingen måste pågå i fyra till sex veckor eller minst två veckor efter att kliniska symtom försvunnit. Det är viktigt att behandla alla individer i ett katteri samtidigt. Klamydia kan vara svårt att bli av med om den kommit in i en besättning. Med tanke på att Klamydia är ett smittämne som går att behandla, till skillnad från virus som tex Herpes och Calici, behöver den inte vara helt förödande eller omöjlig att bli av med i ett katteri. Från katter med kliniska symptom från ögon eller luftvägar kan klamydia påvisas i svabbprov. Analys för klamydia ingår i ett analyspaket framtaget för ögoninfektioner hos katt, "Kattögonpaket". I detta paket analyseras även kattens herpesvirus och Mycoplasma felis.

Kattpest

Kattpest orsakas av ett parvovirus. Viruset angriper tarmen, de vita blodkropparna och sätter ner kattens immunförsvar, vilket gör katten mottaglig för andra infektioner. En sjuk katt blir slö, får feber och tappar aptiten. Därefter brukar den få kräkningar och diarréer.Om en dräktig katt smittas, får hon dessa sympton, men dessutom kan hennes foster påverkas. Om hon smittas under första tredjedelen av dräktigheten, resorberas fostren, d v s de tillbakabildas. Drabbas hon under senare delen av dräktigeheten får ungarna skador på lillhjärnan som visar sig som en rörelsestörning då de är ca tre veckor gamla. Kattungar är mest känsliga för virusinfektioner, speciellt de kattungar som inte har fått något antikroppsskydd via modersmjölken.

Virus kan finnas i avföring, saliv, kräkningar och urin från en smittad katt. Det förökar sig sedan i svalget och sprids via blodet, framför allt till vävnad med hög cellomsättning, t ex tarmslemhinnan, lymfsystemet och benmärgen. Viruset förstör de vita blodkropparna och infekterade katter kan därför drabbas av allvarliga följdsjukdomar.Typiskt för kattpest är att man i ett visst skede av sjukdomen endast hittar ett fåtal vita blodkroppar i blodprovet. När det gäller behandling av kattpest är det allra viktigaste att ersätta den vätska som katten förlorar via kräkningarna och diarrén. Ofta behövs också antibiotikabehandling för att förhindra följdinfektioner. Risken för dödsfall varierar mellan 25 och 75 procent. Om katten överlever har den ett livslångt skydd mot kattpest.

Virus sprids genom kontakt med infekterade katter, främst via urin och avföring. Inkubationstiden är 2-10 dagar. Katter kan utsöndra virus i avföringen ca 1,5 månad efter infektion.
Parvovirus är mycket motståndskraftigt. Det kan överleva de flesta desinfektionsmedel och hög temperatur. På grund av denna anmärkningsvärda motståndskraft kan virus överleva utanför värddjuret under långa perioder, upp till ett år. Vaccination ger ett bra skydd om man följer rekommendationerna.

Vingelsjuka

Vingelsjuka är en sjukdom som drabbar centrala nervsystemet (hjärna och ryggmärg) hos katter. Borna disease virus (BDV) ger upphov till en inflammation i hjärna och ryggmärg, så kallad bornasjuka. De flesta sjukdomsfallen har observerats i Uppland och Mälardalen.Det är så gott som undantagslöst utegående katter som drabbas, ofta på landsbygden. Vingelsjuka är något vanligare bland hanar än honor. De flesta katter som insjuknar är 1-5 år, men fall förekommer i alla åldrar. Sjukdomen har dock inte setts hos katter yngre än sex månader. Oftast inleds sjukdomen med en period på några dagar upp till en vecka då katten är allmänt slö och ovillig att äta och dricka. Feber är vanligt förekommande i detta skede. Normal kroppstemperatur för katt är 38-39,5°C. Vid vingelsjuka är temperaturen ofta 40°C och däröver.

Det dominerande symptomet är vinglighet som i lindriga fall kan yttra sig som ostadighet och felberäkningar vid hopp osv. I allvarliga fall kan det leda till förlamning. Dessutom uppvisar katterna ofta beteendeförändringar. Många katter blir ”jamiga” och mer tillgivna än vanligt, medan ett fåtal istället blir aggressiva. De kan få stirrande blick och ibland kan katten ömma när man trycker dem över kors/ländrygg. Oförmåga att dra in klorna så att katten "låter som en hund" när den går kan vara ett annat symptom.

I de flesta fall förvärras symtomen under de följande veckorna och katten blir mer eller mindre förlamad i bakbenen. Vissa djur blir endast lindrigt påverkade medan andra snabbt utvecklar allvarliga neurologiska störningar. Krampanfall, omotiverad klåda och blindhet kan förekomma. Smittreservoar skulle till exempel kunna vara råttor och möss eller fästingar.

Kattleukos (FeLV)

Leukemi som orsakas av ett tumörvirus FeLV. Viruset sprids främst via saliv, men finns även i urin och avföring. De flesta katter som smittas bryter ner viruset med sitt eget immunförsvar. Andra kan lagra viruset i benmärgen och de blir inte sjuka förrän de t ex behandlas med kortison mot en annan sjukdom. Den tredje gruppen smittade katter utvecklar en tumörsjukdom.

FeLV påverkar de vita blodkropparna och orsakar cancer i bla lymfkörtlarna. En katt smittas genom direktkontakt med annan smittad katt. Symptomen är avmagring, feber, slöhet och matthet, nedsatt allmäntillstånd. FeLV är ett retrovirus där den akuta fasen av infektion som inträffar 2 -6 veckor efter infektion oftast går obemärkt förbi. Oftast får katten en mild feber, lätt förstorade lymfkörtlar och anemi. Ca 50 % av de smittade katterna dör inom ett år. Viruset kan också orsaka infertilitet. Många smittade katter är helt symptom fria under längre tider. Sjukdomen kan behandlas men värdet av de olika tillgängliga medicinerna har ej fullständigt undersökts. Behandling måste vara mycket aggressiv och syfta till att minska mängden virus hos katten.

Smittförande katter identifieras genom att virus påvisas i blodprov. Helblod, utan tillsats, skickas till SVA, Virologisk diagnostik. FeLV infektion orsakar också tidig fosterdöd och bör därför finnas med som differentialdiagnos vid utredning av reproduktionsproblem hos katt.

Feline Immunideficincy virus (FIV)

FIV eller som det kallas till vardags "katt-aids" är den senast i gruppen av allvarliga kattvirus. Smittar främst via saliv och kattbett. FIV är relativt ovanligt hos raskattsuppfödare och det är främst utekatter och gamla katter som har den största risken att drabbas. Symptomen är en övergående period med feber, förstorade lymfkörtlar, avmagring och neutropeni (minskat antal neutrofiler i blod). De vanligaste symtomen är inflammation i munhåla samt en kronisk övre luftvägsinfektion. Symtombilden omfattar även tumörer (ofta B-cellstumörer), CNS-symtom, och kronisk inflammation i hud, ögon eller tarm. Katten kan sedan vara normal i månader till år innan den drabbas av den terminala fasen. Immunförsvaret trycks ner och katten drabbas oftast av sekundära kroniska infektioner i luftvägarna, urinvägar, magtarmkanalen och även i hud. Lymfom (cancer i lymfkörtlarna) kan också utvecklas. Om katter infekteras med FIV under dräktigheten förs virus över till ungarna såväl före som efter förlossningen. Detta ger upphov till olika typer av reproduktionsproblem.

Felin infektös peritonit (FIP)

En snäll form av detta virus leder till mild diarré. En elakare form av viruset ger upphov till sjukdomen FIP. FIP, felin infektiös peritonit eller smittsam bukhinnein-flammation, är en av katternas allvarliga virussjukdomar och orsakas av ett coronavirus. Det finns en mängd olika stammar av detta virus som skiljer sig åt i sin förmåga att framkalla sjukdom. Coronaviruset muterar lätt så att nya stammar ständigt uppstår. Stammar som främst infekterar tunntarmen kallas FeCV (felint enteriskt coronavirus). Stammar som ger FIP kallas FIPV. Då dessa stammar inte kan skiljas åt med vanliga tester används samlingsnamnet FCoV (felint coronavirus).

Corona viruset infekterar bukhinnan, lever, njurar men även hjärnan kan drabbas. Främst unga katter drabbas. Vissa katter kan ha benägenhet att utveckla FIP medan andra katter kan vara helt symptomfria. Corona virus ger oftast inga symptom och många katter kan bära på viruset. En del katter som drabbas är redan FeLV- positiva. Sprids vanligen via smittad avföring eller mat samt nära kontakt med annan smittad katt. Symptomen är feberattacker, avmagring, svullen mage, dålig aptit, blödningar och neurologiska symptom. Ingen botande behandling finns idag.

Forskarna tycks numera vara överens om att FIP främst uppstår då ofarliga stammar av FCoV muterar till en mer aggressiv FIPV-variant hos den enskilda katten. Detta innebär att alla katter som bär på coronavirus riskerar att viruset ska mutera till en farligare variant och att FIP ska bryta ut. FIPV kan föröka sig inuti kroppens immunförsvarsceller, i de så kallade makrofagerna. Inuti makrofagerna sprids viruset genom lymf- och blodbanorna vidare till andra organ. Om FIP ska utvecklas eller inte beror framförallt på aggressiviteten hos virusstammen och kattens immunförsvar.

Katter med ett starkt cellförmedlat immunförsvar kan bättre stå emot infektionen. Utbrott är vanligast hos yngre katter ( 3 månaders till 5 års ålder) samt ädre katter (10 till 14 år). Kattungar är mest utsatta, särskilt de under 16 veckors ålder, som inte längre har en skyddande immunitet från moderns mjölk och som ännu inte har ett fullt utvecklat eget immunförsvar. Infektion med FIPV kan få tre olika förlopp. Tillfrisknande katter med ett mycket starkt cellförmedlat immunförsvar kan motstå infektionen och göra sig av med viruset. En del av dessa katter som tillfrisknar kan dock fortfarande bära på viruset. En sådan katt kan utveckla FIP om den utsätts för stress, eller någon sjukdom, som sätter ned immunförsvaret. Med hjälp av PCR-teknik kan man påvisa själva viruset (virusets genom för att vara mer exakt). Man kan dock inte skilja mellan FeCV och FIPV.

Tendensen att utveckla FIP har visats vara ärftlig. En annan åtgärd som tidigare nämnts kan vara att undvika att avla vidare på katter som tycks nedärva en tendens att utveckla FIP. FIP är en komplex sjukdom som dels beror på immunförsvaret och dels på aggressiviteten hos den stam av coronaviruset katten bär på. Den största källan till utbrott av FIP är troligtvis att ofarliga FeCV stammar muterar till en FIPV-variant hos den enskilda katten. Det finns ingen som helst anledning att avliva friska katter för att de har titrar mot coronavirus. Även katter som har mycket höga titrar kan förbli helt friska. De flesta av dessa är troligen bärare av ofarliga stammar av viruset.

Katter i dålig psykisk kondition och de som är under stress är mer benägna att utveckla FIP. Närvaro av feline leukemia virus (FeLV) och feline immunodeficiency virus (FIV) kan göra en katt predisponibel att utveckla FIP. Stress associerat med sterilisering, vaccinering eller flytt till ett nytt hem kan vara en riskfaktor.
FIP virus kan överleva i 2 till 3 veckor i rumstemperature på torra ytor, som matskålar, leksaker, toa lådor, bäddar och kläder. Små mängder avföring kan även fästa sig till dammpartiklar i kattsanden. Viruset kan sedan sprida sig från kattsanden via skor, kläder och katthår.

Symptom

Primär infektion
De flesta katter är symtomfria, men viruset är i arbete. Efter nedsväljning, börjar viruset genast att föröka sig i kattens strupe och tunntarm. Därifrån förflyattar sig viruset till svalget, lungorna, magen, och tarmarna. Efter 1 till 10 dagar kan viruset spridas till hela katten.
Under denna tid visar katten mildare övre luftvägssymtom; nysningar, vattniga ögon och snuva. Andra visar tarmbesvär; diarré, viktnedgång och trötthet. Många katter visar icke specifika besvär som avsaknad av aptit, depression, dålig päls, viktnedgång och feber. De flesta katter som går igenom primärinfektionen återställs tillfullo, medan några blir virusbärare. Några procent av exponerade katter utvecklar dödlig FIP, veckor, månader eller år efter primärinfektionen. Hos vissa katter, speciellt kattungar kan symtomen dyka upp helt plötsligt. Hos andra kan symtomen visa sig med ökad svårighetsgrad över en period av veckor. När de klassiska symtomen av utvecklad FIP uppkommer, diagnosticeras sjukdomen som våt eller torr och många katter har symtom från båda varianterna. När infektionen når lymfknutorna så angrips hela kroppen. Sjukdomen är inte smittosam i detta stadie.

Två grupper - våt och torr FIP- många har båda typerna samtidigt.

Våt FIP

Kännetecknet för våt FIP är akumulation av vätska i buken och bröstkorgen. Katter som inte svarar på infektionen med ett cellförmedlat immunförsvar utan bara bildar antikroppar utvecklar våt FIP. Komplex av virus och antikroppar samlas runt blodkärlen och orsakar där en inflammation. Inflammationen runt de små kärlen leder till utträde av vätska till buk-och brösthåla. Detta vätskeutträde är det mest typiska symptomet på FIP. Buken förstoras av vätskan som samlas medan resten av katten blir allt magrare. Vätskeutträde till brösthålan kan leda till andningsbesvär. Hankatter kan få en förstorad pung på grund av vätska som kommer från bukhålan. Vid båda formerna av FIP tappar katten matlusten, den blir magrare, tröttare samt får feber som inte påverkas av antibiotika. De flesta katter som får våt FIP dör inom två månader efter att symptom börjat uppträda. Den våta formen drabbar ofta yngre katter och yttrar sig i vätskeansamlingar i bröst och bukhåla. Katter med våt FIP är runda om magen, har tappat hull och är egentligen magra. Om vätskan finns i brösthålan får katten svårt att andas, lungorna trycks ihop. Det kan till en början vara svårt att se, men den som är uppmärksam ser att katten andas snabbt och ytligt.
Orsaken till vätskeansamlingarna är att viruset skadar blodkärlen och gör att vätska läcker ut i vävnaderna.
Vid s.k. våt FIP blir blodkärlen inflammerade och läcker ut vätska som ansamlas i buken eller bröstkorgen. Andra besvär är sår på tarmen och i ögonen, mild anemi, neurologiska besvär, svår konjuntivit, gulsot.

Torr FIP

Katter som delvis svarar med ett cellförmedlat immunförsvar utvecklar torr FIP. Dessa katter står emot infektionen något bättre så att förloppet blir långsammare. Vid torr FIP får man infiltrat av celler i olika organ där de orsakar lokal förstörelse av vävnaden så att organen inte kan fungera normalt. Symptomen är mer diffusa vid torr FIP. Man kan få symptom från olika organ beroende på var inflammationshärdarna satt sig. Detta innebär att man kan få en rad olika symptom som kan förväxlas med många andra sjukdomar. De vanligaste sätena för inflammationshärdarna är ögon, hjärna, och inre organ. I upp till 10-25% av fallen angrips hjärnan vilket ger symtom som vinglighet, beteendeförändringar och kramper. Torr och våt FIP kan förekomma tillsammans i en blandform. Om dessa skador är mindre grava får vi istället det vi kallar en torr FIP. Det kan drabba olika organ och katten får symtom efter vilket/vilka organ som drabbas.
Förloppet är mera smygande. Katten förlorar aptit, går ner i vikt, blir orkeslös, får feber som kommer och går. Ett insjuknat djur kan också få diarré, ögoninflammationer, anemi, depression och symtom från centrala nervsystemet.
Det är svårt att ställa diagnosen. Ofta mäts mängden cirkulerande antikroppar i blodet. Men det är svårt att tolka provsvaren! De enda säkra svaren får man vid en obduktion eller genom att ta ett vävnadsprov från angripna organ.
Torr FIP innebär istället att granulom (svulster) bildas på varierande platser i kroppen. Symptomen varierar utifrån vilket organ som drabbas av granulombildning. Hjärna och nervsystem kan drabbas. Katten kan då få rörelsestörningar, kramp eller beteendeförändringar. Granulom kan också bildas i exempelvis ögonen eller levern.
Dessa organ kan också bli angripna; njurarna, lever, pacreas, ögonen och hjärnan.

  • Ökad vattenkonsumtion och urinering (njurarna)
  • Gulsot (lever)
  • Kräkningar och diarré (pancreas)
  • Ögon inflammation, konjunctivit, och blindhet(ögon)
  • Hjärninflammation, förlamning i frambenen, svaghet, skakningar, yrsel, kramper och personlighets förändringar (centrala nerv systemet)

Ibland hittas tecken på både torr och våt FIP samtidigt.
Det anses att det åtminstone tar några veckor för en katt att visa symptom på våt FIP från det att katten smittats av viruset. Torr FIP tar längre tid att utveckla.

Bakterie infektioner

Bakterie FÖRKORTNING SYMTOM SMITTSAMHET SKYDD

Borrelia burgdorferi

Borrelios (lyme disease)

  Ovanlig, finns knappt beskrivet. .Via fästingar  

Bordetella bronchiseptica

(En typ av kattsnuva) 

Bb

Ger kennelhosta hos hundar. Från lindrig sjukdom med feber, hosta, nysningar, rinnande ögon och lymfadenopati till allvarlig lunginflammation med dyspné, cyanos och dödsfall. Lunginflammation ses vanligtvis hos kattungar yngre än 10 veckor, men också äldre katter kan insjukna. Bb-infektion bör alltid misstänkas hos katter med hosta.

https://pawpeds.com/pawacademy/health/bordetella/index.html

  Nobivac Bb for cats